Mailet till Herr L och hans svar!

Hej Herr L (här står ju egentligen hans förnamn)! Anledningen att jag mailar dig beror inte på att jag inte vågar prata med dig IRL,men jag känner att ett mail kommer fram till sin rätt på ett hela annat sätt än då man pratar face to face. Dels kan jag läsa igenom mailet hur många ggr jag vill, ändra genom att ta bort eller lägga till, låta det vara en stund för att ta fram det lite senare och se det ur ett annat perspektiv. Och du kan om du vill läsa det flera ggr utan att glömma bort vad det stod. Jag har tänkt lite sen i lördags och jag har lite saker som jag vill ta upp med dig. Jag är glad att vi är vänner och kan prata med varandra om allt och inget, du är lätt att prata med och kommer med bra infallsvinklar,tips och ideér men jag känner att du behandlar mig som mindre vetande och jag tycker det är lite jobbigt. Jag vet att du bryr dig och vill mig väl, men Herr L....jag är inte samma tjej som du lärde känna för 2 år sedan. Jag ringer inte till dig så fort det är ngt, jag har andra att vända mig till när jag upplever saker som jobbigt. Jag pratar mer än gärna med dig....men då jag själv väljer det och det jag känner är relevant att ta upp. Sen när jag messar dig eller bjuder dig på middag är det utan en baktankte, som i lördags....jag tänkte bjuda dig på middag och ett glas rött, inte snacka om ngn misshandel! Och jag blir ledsen då du frågar mig varför jag är tillsammans med de som misshandlar mig?! Låter som jag inte har varit tillsammans med andra än kvinnomisshandlare, vilket jag har. Micke är ett satans stort jävla fegt svin som slår sina kvinnor för att höja upp sig själv och ha kontroll. Han är den förste och siste som har misshandlat, kontrollerat, nedvärderat och hånat mig, och jag är förbannat glad att jag hade stake nog att resa mig upp och gå.

Jag kan säga att det var jag som slog Herr N först och mina blåmärken är från då han försökte värja sig från mig. Men jag tänker inte sitta här och förklara mig eller försvara handlingen i sig, det som hände har hänt och jag vägrar se mig själv som ett offer...vägrar hamna där jag hamnade efter anmälan mot Micke. Det var endast 2 av mina nära vänner som vet om det här, ingen i min familj eller ngn annan för den delen vet om ngt och jag hade tänkt ha det så....ja till du såg mina blåmärken. Och eftersom du är den du är och jag var full så fick du mig att brista i gråt, jag skyller inte på dig, utan mer på alkoholen..men den drack jag frivilligt,men den gjorde garanterat sitt. Jag känner dig Herr L...mer än du tror och jag vet att efter i lördags så är ditt huvud fullt med tankar och funderingar som bara snurrar runt i ett allt hetsigare tempo och du får ingen rätsida på det hela.Du vet inte om du ska ta ställning nu eller lite längre fram till en fortsatt kontakt med mig, för trots det som hände så gillar du mig...men att jag inte mår 100% bra skrämmer dig samtidigt då det sliter upp dina egna erfarenheter och upplevelser, vilket i sin tur får dig att må dåligt.Du dolar på och försöker hitta lösningar på det hela, du sluter dig inom dig själv och gör dig mer eller mindre kontaktbar ända till du har hittat lösningen och så blir allt som det var innan. Men bara för dig, inte för de andra runt omkring dig som fortfarande står med uppgiven min och fattar inte vad som hänt!

Och sen kan jag inte förstå varför du sitter och talar om för mig vad jag ska jobba med och inte jobba med?! Jag är ensam med två barn i en stor dyr lgh utan jobb, jag måste försörja oss på ngt sätt och jag söker de jobb som verkar intressanta. Sen om det kanske inte är mitt drömjobb må så vara...jag har inte råd att vara egoist då det kommer till ekonomin, jag lever på mindre än existensminimum varje månad och sliter räv för att det ska gå runt för mig och barnen. Jag vaknar sjöblöt av svett nästan varje natt och det beror garanterat på situationen som jag just nu befinner mig i. Jag vet att det löser sig...men frågan är inte om utan när?! Sen tycker jag att du kan vara lite väl nonchalant mot mig (vet inte om du är det mot andra vänner) Du gnäller att andra inte svarar på dina sms,mail eller via msn. Men se till dig själv först...är du så mycket bättre på det själv?! Jag messade dig förra söndagen och frågade om du kunde skjutsa ner mig och barnen till badhuset och tro mig, du var mitt sista alternativ. Jag hade på känn att du inte skulle svara eller att du inte kunde, så jag klädde barnen och vi travade ner till badhuset, du vet att jag kan ta ett NEJ det har jag inga problem med....men det som är lite tråkigt är din brist på respekt mot mig och du vägrar att svara!Visst du kanske glömde...men hur stor är chansen och troligheten att du inte kollar igenom dina sms under dagen? Men strunt samma nu....vi tog och fram o tbx trots snöstorm. Självklart kunde jag har ringt och frågat...men jag kände att tiden inte räckte till, så vi gick istället. Men som sagt...det är inte första ggn som du inte svarar på ett sms av mig....för att ngr dagar senare ringa/messa mig.

Och ja...Herr L..du har rätt.. jag mår dåligt...men fan så mycket bättre än för 2 år sedan, du är inte den enda som ser att jag far illa just nu, som jag berättade har jag redan ringt min husläkare och ska dit på torsdag. Jag ska berätta om min sits, min bakgrund och min barndom och kräva att hon skriver en remiss till en psykolog. Jag är på rätt väg och jag är stolt över mig själv som tar tag i det hela för att jag ska få må bra, finna harmoni i mitt liv och bli en så bra mamma som möjligt. Jag får en känsla av att du vill "ta hand om mig" att jag ska vara beroende av dig..men Herr L...den enda jag är beroende av är mig själv och mitt välbefinnande, däremot är jag enormt tacksam som har dig i mitt liv igen. För att icke förglömma! Det här mailet är skrivet på mina egna känslor, tankar och upplevelser av dig....jag säger inte att du är så eller att det är så som jag upplever det! Men mina känslor kan ingen ta ifrån mig...sen kan jag ha fel å då får jag ta ställning till hur jag ska förhålla mig till det då det blir aktuellt. Herr L...jag bryr mig om dig och vill att du ska må bra, hitta the girl of your dreams och slå dig ner. Men för att vi ska kunna fungera som vänner så gäller det ömsesidig respekt och ömhet. Vi ska självklart kunna säga vad vi tycker och tänker....så ska det vara i ett vänskapsförhållande...men ibland så kanske man kan vända på det man vill ha sagt, läsa av situationen och kanske vänta lite?! Jag vill kunna känna att jag kan bjuda över min vän på en bit mat och lite vin utan att vara rädd att du ska tro att jag har ngn som helst baktanke med det hela, jag vill så gärna att vi ska kunna sitta och prata..om livet, förhållanden, erfarenheter, jobb,kärleken, sex osv osv ...kunna slänga käft med glimten i ögat, munhuggas lite men ändå kunna vara allvarliga då det behövs. Det jag vill ha fram Herr L är att som du själv vill bli behandlad så ska du behandla andra. Du gör som du vill med mailet...sparar det och läser det om och om igen för att kunna se det ur ett annat nytt perspektiv, läser det och blir förbannad och slänger det i papperskorgen eller så läser du det och svarar mig. Vilket som så har jag fått fram det jag ville och hoppas att du förstår vad jag vill ha sagt? Svarar du så blir jag självklart glad, men väljer du att inte svara så är det helt upp till dig. Sköt om dig! Kram Frk Å


Och här kommer då hans svar på mitt mail och då jag har läst det så känner jag bara...men gör vad fan du vill! Kan du inte ta konstruktiv kritik so fine! Men då ska du vara försiktig att dela ut den till höger och vänster!

Hoj! Minsann....det var ett mail det! Jag ska erkänna att det kliar i fingrarna på mig att replikera på dina tankar, funderingar och åsikter. Men denna gång tänker jag inte göra det...... Lycka till!! //Herr L


Ja vad säger man? Hans mail till mig säger ju mer om honom än det gör om mig, eller hur?!
Jag känner att han kan sitta där i sin lilla sketna 1a och tycka synd om sig själv! För hur det nu är så vet han att jag har rätt och jag träffade mitt i prick! Men men....vill han låta stoltheten styra hans liv så är det hans val och inte mitt! jag orkar inte springa efter honom OCH jag tänker inte göra det heller!!

Cheers!